Jag är så uppspelt just nu så jag vet knappt vart jag ska börja. Ibland kommer mina inlägg som nu kanske inte alltid handla om träning för mitt liv är inte endast tränig. Långt där ifrån. Just nu är det väldigt många drömmar. Drömmar om framtiden. Känns som att jag inte gör något annat just nu än att planera. Mitt liv har blivit som ett pussel och jag har världens sämsta tålamod ibland. Men det går. En dag i taget. En timme i taget. En minut i taget. Precis så känns det.
Jag går sista terminen nu på min folkhögskola där jag började januari 2015. Så nu måste jag planera vad jag vill göra efteråt. Sen jag var femton år så har jag alltid velat bli mentalskötare efter min fosterpappa. Jag läste en del om schizofreni då min första kärlek var just schizofren vilket inte många vet om och jag skriver det endast för att det har gått över tio år och inga namn nämnda, ingen sårad. Jag var som besatt av "Inte som andra döttrar" av Deborah Spungen. Om ni inte har läst den och är intresserade av psykologi så läs den.
Jag har även alltid velat bli undersköterska då jag har fått höra länge att det är lätt att få jobb inom det och min fostersyster har jobbat som USK sen hon var sexton år. Men så fick jag veta idag av min fostermamma att man kan inrikta sig efter den utbildningen så jag tänkte varför nöja sig? Man har ju bara ett liv. Så varför inte? Jag har redan läst psykologi ett och vill läsa två med. Men med psykologi ett kanske jag kommer långt ändå. Undersköterska utbildningen är på tre terminer och mentalskötare är på fyra terminer. Dessutom är jag en människa som älskar att plugga så jag borde klara det lätt.
Jag tror att jag inte har kunnat ta tag i detta förrän nu pga mitt liv har verkligen varit trasslig. Från dålig uppväxt med missbrukande föräldrar, mycket alkohol i tonåren och oerhört dåligt självförtroende så kommer man inte långt. Jag har haft dåligt umgänge också, många som har tryckt ner osv både partners och vänner. Sen har jag alltid velat ta genvägar genom livet och det är först i år när jag ska fylla 27 år som jag förstår att det funkar inte så. T.ex tog jag butiksbiträdesutbildning när jag var 20 år för att kunna pröva mina vingar och flytta hem ifrån. Jag har inte haft ett enda jobb inom det yrket. Bara praktiker. Så långt kom jag med min första genväg. Sen blev jag städerska vid 21 års ålder pga ett ex fixade jobb till mig inom det. Jag fick uruselt betalt och tog en städutbildning för att kunna få förlängt jobb men under tiden jag pluggade till mitt yrke som jag redan jobbade med så tog någon annan tjej min plats under den tiden även om dem lovade att spara platsen åt mig. Dem sa att jag inte fick jobba där förrän jag hade utbildningen...Riktigt ruttet gjort! Jag måste göra någonting med en djupare mening. Men klarar jag inte mer än att bli undersköterska så skulle jag kunna nöja mig med det också. Jag älskar bara att ha planer. Livet känns tryggare då. Men vi får se vad det blir. :) Något bra blir det iaf. Det är jag säker på nu!
