Denna veckan har minst sagt varit kaotisk. Jag provade på att jobba inom hemtjänsten och det gick rent åt helvetet minst sagt. Jag kände att det är för rörigt för mig att jobba på det sättet med min ADHD. Hemtjänsten är ingen omsorg längre utan bara en enda stor sorg. Mest fifflande med mobiler och räkna minuter. Nej tack för mig! Ska söka till Attendo Care imorgon och bättre lycka där. Jag har dock varit väldigt ledsen och känt mig värdelös för att jag inte klarade av det.
Känner att efter min relation som sprack lika lätt som en såpbubbla så har min relation till sonen blivit så himla mycket bättre. Nu är det vi två mot världen igen. Folk har snackat skit om att jag försummade min son när jag hade pojkvän men det stämmer inte. Visst han kanske blev en ynka bortprioriterad men det var för att jag kände att min f.d pojkvän också behövde mig men det där är privata saker så tänker sluta skriva om det nu. Vi har haft så roligt den här veckan och hade det inte varit för honom så hade jag säkert gått under nu. Dem som ej har barn, hur klarar dem sig egentligen när livet rasar samman?
Igår var vi och åt laxburgare på laxens dag. Vi cyklade fyra km fram och tillbaka för att komma dit. Liam älskade det! Ute på lekparken vid oss och blåste såpbubblor. På kvällen var vi hemma hos Nadja och hennes pappa och åt våfflor med nutella, blåbär, grädde, chokladgrädde och jordgubbssylt på.
Idag har jag möblerat om hela lägenheten och det känns så skönt. Det känns så fräscht och pånyttfött på något sätt. Inte för att han någonsin var här men ändå. Det känns som ett nytt kapitel nu. Imorgon ska mina viktigaste byggstenar lösa sig. Iaf en av de som är jobb.
