Igår var nog den hemskaste dagen förutom den kvällen när han dumpade mig. Först väntade vi på Liams pappa hela dagen för han åkte helt sent från Klippan. Sen på kvällen så gick jag sönder helt. Jag grät vilket kändes som i flera timmar. Just för jag lyssnade på vår gamla låt Afire love med Ed Sheeran. Ville bara kontakta honom. Önskade att han kunde höra av sig och säga att allting bara är ett skämt. Men jag vet ju att jag måste visa mig stark nu. Jag vet att detta bara är temporärt och smärtan är den bästa läraren. Det har ju mindfulness lärt mig. Hatar att kärlek är min största svaghet. Jag lovade mig själv att aldrig mer älska någon lika mycket som jag älskade honom. Jag älskade honom nästan lika mycket som jag älskar Liam så det nästan blir som en sjukdom. Jag måste bli frisk från det nu. Frisk från kärlek. Tänker stänga av allt det där tills jag har varit ensam i ett år minst. Jag orkar verkligen inte mer med det skitet. Skiter i vem tusan som vill ha mig efter det här. Det finns ingen mer att ha. Jag är bara min egen nu och ord känns så överflödiga.
Jag trodde att jag var klar. Att jag skulle kunna gå vidare nu men sorgeprocessen verkar inte vara helt klart. Dumt att det tog slut precis när vi båda behövde varandra som mest också. Kanske var jag dum i huvudet med som inte gav honom mer space men samtidigt väntade jag i flera dagar medan jag såg honom prata med sina vänner på snapchat. Igår var det värsta för då skulle vi firat ett halvår tillsammans. Idag var det bröllop vid Teaterparken. Jag dog lite när vi hamnade mitt i det hela. Det gjorde så jävla ont att bli påmind...Som att allt just nu ska påminna om honom..Det känns som att det alltid kommer göra ont nu. Jag är så ledsen för allt. Lotus.