Många kan kanske tycka att det är korkat av mig att lägga ut hela mitt förra förhållande till allmän beskådning. Det tycker egentligen jag med, men samtidigt känns det som att en sten har släppt från mina axlar. Det härligaste med att skriva av sig det var att jag fick ett helt annat perspektiv på det hela. Att det hela liksom bara var löjligt allt det som hade hänt och jag har insett att det är inget jag behöver ha i mitt liv. Wow från att ha gått runt i stan, saknat honom och romantisera det hela till det här. Fattar ni hur stort detta är för mig?!
Jag har börjat få tillbaka en massa positiva tankegångar. Som att nu kan det bara gå bättre här ifrån. Nu kan det bara gå framåt och inte bakåt som jag har känt att det har gjort nu en väldigt lång tid.
Alltså wow vad skrivandet är en sån stor makt. Fler som behöver komma över sina ex borde testa det här. För det hjälper faktiskt! Det kan jag garantera! För första gången vaknar jag upp och vill INTE gråta som jag annars vill. Ja detta var nog det enda rätta jag kunde göra för mig själv.
Idag ska jag filma lite så att jag kan komma vidare i skolan. Finns inget värre än att stå på samma ställe och stampa. Jag ska även plantera en massa plantor i köket. Där ska senare växa vindruvor, äpplen och pumpor har jag tänkt mig. Tänker även försöka ta mig tid till att rita och gå en runda med mitt paraply i regnet och lyssna på en predikan - detta har jag inte känt för att göra på många månader nu.
Nu tänker jag gå och möta dagen! Så härligt!
Ps när CSN har gett mig pengar igen så tänker jag bjuda med Liam på Granda. Dem har asgod ostpizza där som jag nu sitter och längtar efter. Alla åt ju pizza igår känns det som utom en själv.