En sak som jag har väldigt svårt för att ta hand om i min vardag är min katastroftankar. Det jobbigaste är att jag är en SAD-person. Alltså jag blir deprimerad under vissa årstider och bästa är att jag har lokaliserat när dessa årstider är. Dessa kommer på sommaren och nu på vintern. Då kommer även katastroftankar med denna SAD-depressionen. Då får jag katastroftankar som mest gäller att någon ska dö eller att vi ska bli hemlösa. Hemlösheten är egentligen en obearbetad kris en s.k detimerad kris. Som jag egentligen skulle behövt gå till en psykolog för men tycker det är lite försent såhär sex år senare och jag känner att den bästa psykologen jag kan ha i det här livet är ju Gud.
Det som hände mig för sex år sen är att jag var nära jättenära på att förlora min lägenhet som jag ägde ute på landet innan jag flyttade in hit till stan. Jag jobbade på ett lager en bit utanför där jag bodde. Jag blev ofrivilligt gravid och det var tunga lyft så jag var tvungen att gå till slut. För jag ville inte riskera att få missfall. Så jag hörde av mig till min läkare för sjukskrivning. Läkaren gick med på detta och sedan fördes mitt ärende vidare till försäkringskassan. Och dem var väldigt snabba med att säga nej. Utan att tänka det minsta på min sits kändes det som. Så jag fick till slut paniksälja min lilla lägenhet och panikflytta in till stan. Värsta med det hela var att sonen behagade komma mitt i flytten.
Denna vintern har mina katastroftankar pga Hjärtat varit de nya katterna med tanke på att jag har väldigt mycket problem med deras magar just nu. Utan att tänka så la jag ut helt impulsivt på min instagram och beskriv mina katastroftankar i detalj vilket blir väldigt destruktivt för mig då detta eggar på det hela ännu mer och jag börjar på riktigt tro att det jag har skrivit är sant. Jag fick för mig att om jag skulle ta dem till vet så skulle dem säga "tyvärr vi kan inte göra något" och så skulle jag bli tvungen att avliva dessa två med. Så kort efter Hjärtat. Dessa tankar dödar mig långsamt på insidan så jag skrev inne på en kattgrupp på facebook och dem tipsade om lite olika saker som kan stabilisera och neutralisera magen hos kattungarna. Ikväll har dem fått kokt torsk och det tyckte dem var mumma. Lisa som inte ätit på hela dagen knappt spann nöjt bredvid mig medan jag såg till att hon åt. Även Nils glupsade i sig och hans mage har börjat bli lite lättare. Lisa har nämligen varit alldeles för smal efter ett hårt liv utomhus och Nils är tvärtom väldigt hård och uppblåst i magen. Trots detta skiter dem bara diarre som stinker något fruktansvärt. Så vi har gått och hulkat oss här hemma så illa har det varit.
Mina katastroftankar gäller oftast min ekonomi med vilket det även gjorde en smula denna gången. För min ekonomi har precis blivit något stabilare efter Hjärtat. Så blev jag rädd nu när denna smällen med kattungarna kom men nu tror jag deras magar kommer bli så mycket bättre. Ska ändå ringa vet till veckan för dem ska vaccineras. Har även fått köpt alla julklappar i princip så det är skönt. Det går framåt nu!'
Mina tips till er andra med katastroftankar är 1. Ta det lungt! ANDAS! För när detta händer mig så hinner jag knappt andas då det slår ner som blixten i mig och jag hinner inte riktigt tänka efter. 2. Prata med någon som är eller har varit i samma sits. T.ex som jag gjorde nu med kattungarna. Jag tog det vidare till en kattgrupp på facebook. 3. Kom ihåg att det mesta brukar lösa sig till slut. En smart person skrev anonymt en gång i tiden "Ifall det inte löser sig så är det inte slutet" eller något liknande. 4. Prata med Jesus om det. Han brukar ha svar på det mesta.
Så detta blir min tidiga julklapp till er. Enjoy!
